✝
Dagens ord

Onsdagen i trettiotredje veckan under året

Wednesday, November 18, 2026 · in memory of Ben
En andakt som följer mässan – inte en ersättning för den.
Inledning

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Må Guds frid och nåd vara med er alla i denna stund av bön och gemenskap.

Botgöring

Herre, förbarma dig över oss. Kristus, förbarma dig över oss. Herre, förbarma dig över oss.

♪ “Kyrie (Version A: Choral)” — A song for Ben
Guds ord
Första läsningen · Upp 4:1-11
Jag, Johannes, såg en dörr stå öppen i himlen, och den röst som jag förut hade hört tala till mig som en trumpet sade: 'Kom upp hit, så skall jag visa dig vad som måste ske därefter.' Genast kom jag i anden. En tron stod i himlen, och på tronen satt någon vars utseende liknade jaspis och karneol, och runt tronen fanns en regnbåge som liknade smaragd. Runt tronen stod tjugofyra andra troner, och på dem satt tjugofyra äldste, klädda i vita kläder och med guldkronor på sina huvuden. Från tronen kom blixtar, dån och åska, och framför tronen brann sju facklor, som är Guds sju andar. Framför tronen fanns ett hav som liknade glas, likt kristall. Mitt för tronen och runt tronen fanns fyra varelser, fulla av ögon framtill och baktill. Den första varelsen liknade ett lejon, den andra en tjur, den tredje hade ett ansikte som en människa, och den fjärde liknade en örn i flykten. De fyra varelserna hade vardera sex vingar, och de var fulla av ögon, även på insidan. Utan uppehåll, dag och natt, ropar de: 'Helig, helig, helig är Herren, Gud allsmäktig, han som var och som är och som skall komma.' Och när varelserna ger ära, pris och tacksägelse åt honom som sitter på tronen, han som lever i evigheters evighet, faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheters evighet. De kastar sina kronor inför tronen och ropar: 'Värdig är du, Herre och vår Gud, att ta emot äran, priset och makten, för du har skapat allt, genom din vilja blev allt till och skapades.'
Psaltarpsalm · Ps 150:1b-2, 3-4, 5-6
♪ “14th Sunday in Ordinary Time, Year A” — CJM Music (cjmmusic.com)
Evangelium · Luk 19:11-28
Medan folket lyssnade till detta fortsatte Jesus och berättade en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de trodde att Guds rike skulle uppenbaras omedelbart. Han sade: 'En adelsman reste till ett fjärran land för att få kungavärdighet och sedan återvända. Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio minor och sade till dem: 'Handla med dessa tills jag kommer tillbaka.' Men hans landsmän hatade honom och skickade en beskickning efter honom för att säga: 'Vi vill inte ha den mannen till kung över oss.' När han kom tillbaka efter att ha fått kungavärdigheten lät han kalla till sig de tjänare som han hade gett pengarna, för att få veta vad de hade tjänat genom att handla. Den förste kom fram och sade: 'Herre, din mina har gett tio minor till.' Han svarade: 'Bra, du gode tjänare! Eftersom du har varit trogen i det minsta skall du ha makt över tio städer.' Den andre kom och sade: 'Din mina, herre, har gett fem minor.' Han sade också till honom: 'Du skall ha makt över fem städer.' En annan kom och sade: 'Herre, här är din mina. Jag har förvarat den i en duk, för jag var rädd för dig, eftersom du är en sträng man: du tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått.' Han svarade: 'Med dina egna ord dömer jag dig, din usle tjänare. Du visste att jag är en sträng man, att jag tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått. Varför satte du då inte mina pengar på en bank? Då hade jag fått ut dem med ränta när jag kom tillbaka.' Och han sade till dem som stod där: 'Ta minan ifrån honom och ge den åt honom som har tio minor.' De sade: 'Herre, han har redan tio.' – 'Jag säger er: den som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Men mina fiender som inte ville ha mig till kung över sig, hämta hit dem och hugg ner dem inför mig.' Sedan han hade sagt detta gick han vidare på sin väg upp mot Jerusalem.'
Helig, helig, helig är Herren, Gud allsmäktig!
Predikan

Vi börjar ofta med en bild av att titta uppåt. Tänk er en stjärnklar natt, eller kanske det ögonblick då molntäcket skingras och man ser den blå himlen genom fönstret på ett flygplan. Benjamin Vo var en pojke som alltid sökte sig mot den där horisonten. Han var inte bara en pojke som älskade flygplan; han var en pojke som förstod att världen är större än det vi kan röra vid. Han bar på en nyfikenhet som var lika vidsträckt som himlen själv. Ni minns honom, inte som en pojke som satt still, utan som en som ständigt utforskade – vare sig det var genom att koda komplexa system på GitHub eller genom att sitta vid sin pappas sida och drömma om 'con chim airlines'. Det var en dröm som föddes ur en ren, barnslig glädje, en dröm som fick honom att fnittra och le bara vid tanken på att få lyfta från marken.

I dagens första läsning får vi en glimt av just den där himmelska horisonten. Johannes ser en öppen dörr till himlen. Han ser en tron, och han ser de fyra varelserna som dag och natt utropar: 'Helig, helig, helig är Herren, Gud allsmäktig'. Det är en vision av en verklighet som är så mycket större, så mycket mer strålande än allt vi kan föreställa oss. Det är en plats där varje dröm, varje längtan och varje uns av godhet som Benjamin bar på, får sin fullbordan. Det är 'Banquet of Heaven', den festmåltid där Benjamin nu får sitta med, befriad från allt som begränsade hans kropp här på jorden.

Men låt oss stanna vid den där dörren. Johannes säger: 'Jag hade en syn av en öppen dörr till himlen'. Det är en dörr som inte är låst. Det är en dörr som står på glänt för oss alla. Och ändå, här på jorden, kan dörren till våra egna hjärtan ibland kännas stängd av sorg. Det har gått fem månader sedan den trettonde juni. Jag vet, kära Alan och Thao, att det finns dagar då ni känner att ni står utanför, att ni ser in i ett ljus ni inte längre kan nå, och att tystnaden i hemmet är det enda som svarar. Det är en smärta som är så djup att den nästan tar andan ur en. Men jag vill att ni ska veta: när ni känner er som mest ensamma, så är den där dörren till himlen fortfarande öppen. Benjamin är inte långt borta. Han är på den andra sidan av tröskeln, i det ljus som Johannes beskriver, och han ser på er med samma kärlek som han alltid gav er.

I dagens evangelium berättar Jesus en liknelse om en adelsman som ger sina tjänare pengar att förvalta. Det är en berättelse om ansvar, om att använda det vi fått. Men låt oss titta noga på den tjänare som gömmer sitt mynt i en duk. Han säger: 'Herre, jag var rädd för dig'. Rädsla är den stora tjuven. Rädsla för att förlora, rädsla för att inte räcka till, rädsla för att Gud är en sträng domare. Men Jesus visar oss något helt annat. Han visar oss en Gud som längtar efter att se oss blomstra. Benjamin levde aldrig i rädsla. Tänk på det ögonblicket då han, helt utan att någon bad honom, erbjöd sin spargris för att hjälpa sin morbror William. Han behövde inte krossa den, han behövde inte tömma den. Själva erbjudandet – den totala viljan att ge allt han ägde för att lindra en annans smärta – det var den gåva som räknades. Det är så man lever utan rädsla. Det är så man förvaltar sitt liv: genom att ge, genom att älska, genom att finnas där.

Och här, kära föräldrar, måste jag få tala rakt in i det som tynger er mest. Jag vet att det finns nätter när ni undrar om ni missade något. Ni undrar om ni borde ha sett tecknen tidigare, om ni kunde ha gjort mer. Låt mig få säga er detta, så mjukt och så absolut fast det bara går: Ni har inte misslyckats. Gud anklagar er inte. Sjukdomen som Benjamin drabbades av var aldrig ett straff, och den var aldrig resultatet av någon mänsklig försummelse eller från något ni gjorde eller glömde göra. Ni var hans trygga hamn. Ni gav honom allt. Ni älskade honom med en kärlek som var hans största trygghet. Det finns inget att förebrå sig själv för. Sjukdomen var inte ett betyg på er omsorg; det var en smärtsam prövning som ingen mänsklig vaksamhet hade kunnat avvärja. Låt den stenen av skuld falla från era axlar nu. Ni är fria. Gud ser er kärlek, och den är helig i hans ögon. Ni är inte ansvariga för det som var bortom mänsklig kontroll. Ni är ansvariga för den kärlek ni gav, och den kärleken var fullkomlig.

Ryan, min lille vän, jag vill tala direkt till dig. Din bror, din bästa vän, han hejar på dig. Han ser dig när du bygger, när du lär dig, när du drömmer om framtiden. Han finns med dig i varje steg. Du behöver inte bära sorgen ensam, och du behöver inte vara rädd för att vara glad. Benjamin ville att du skulle leva, att du skulle upptäcka världen, precis som ni gjorde tillsammans. Du är hans bror, för alltid. Det bandet är starkare än döden, och det bandet är en del av Guds egen kärlek till er båda. Du är den som bär vidare hans glädje, hans nyfikenhet, hans sätt att se på världen. Varje gång du skrattar, varje gång du upptäcker något nytt, så hedrar du honom.

Johannes vision i Uppenbarelseboken handlar inte bara om framtiden; den handlar om nuet. 'Worthy are you, Lord our God, to receive glory and honor and power, for you created all things.' Allt som finns, allt som har skapats, är en del av Guds plan. Benjamin var en del av den skapelsen, en briljant, mild och underbar pojke som berikade världen. Hans liv var inte ett misstag. Hans liv var en gåva. Och även om han inte längre är här i sin kropp, så fortsätter den gåvan att verka. Tänk på hur hans kärlek fortfarande arbetar i världen. Kanske är det genom den där brunnen i Cà Mau, eller genom de små, tysta handlingarna av barmhärtighet som sker i hans namn. Det är inte en slump. Det är så Guds rike växer – inte genom stora ord, utan genom att vi låter den kärlek vi har fått leva vidare.

Vi lever i en värld som ofta vill att vi ska vara rädda, att vi ska gömma våra talenter, att vi ska hålla fast vid det vi har. Men evangeliet kallar oss till något annat. Det kallar oss att leva i ljuset. Det kallar oss att våga ge, att våga älska, att våga lita på att Gud är en god Fader. Benjamin visade oss detta genom sitt sätt att vara – genom sitt leende, genom sin vilja att hjälpa, genom sin nyfikenhet på allt som flyger. Han var en pojke som vågade se uppåt.

När ni går ut härifrån i dag, ta då med er denna bild: Jesus som ser på er med samma blick som han ser på Benjamin. Han ser er kamp, han ser er kärlek, han ser er trofasthet. Han säger till er, precis som han säger till varje människa som bär en tung börda: 'Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så skall jag ge er vila.' Benjamin har redan funnit den vilan. Han vilar i frid vid Guds bord. Han väntar på er. Han ser er kamp, och han ber för er. Han är inte långt borta. Han är i den kärlek ni känner för honom, i de minnen ni delar, i den tacksamhet som trots allt finns där för att ni fick vara hans föräldrar.

Det finns så mycket kärlek kvar att ge. Det finns en värld som behöver den godhet som Benjamin visade oss. Kanske är det en liten sak, som att visa extra omtanke för någon som har det svårt, eller att stanna upp vid en fågel eller ett flygplan på himlen och bara viska ett tack. Det är så vi lever vidare för Ben. Det är så vi hedrar hans minne. Vi lever inte för att glömma, vi lever för att låta hans godhet flöda genom oss. Vi lever för att visa att kärleken är starkare än döden, att ljuset är starkare än mörkret, att hoppet är starkare än förtvivlan.

Ni är inte ensamma. Ni är älskade med en kärlek som aldrig sviker. Benjamin är hos Gud, och han väntar på er. Sjukdomen fick aldrig sista ordet; det fick kärleken. Och den kärleken bär er, dag för dag, steg för steg, hela vägen hem. Allt är väl, för Gud är trofast. Allt är kärlek, för det var så Ben levde. Må ni finna styrka i att veta att han vilar i frid, och att ni en dag ska få se det leendet igen, i ett ljus som aldrig slocknar. Amen.

Meditation
♪ “Vid Din Tröskel (Version B)” — A song for Ben
Böner

For the intentions entrusted to Ben on our prayer wall:

“Jag saknar dig så mycket, Ben! Mamma och pappa saknar dig så mycket varje dag.” — Dad
… överlämnar vi till Ben, som bär dem fram inför Herren.
℟ Ben, bed för oss.
“Nha Trang, 31 oktober 2026, anh Minh tänker på Ben väldigt mycket. Saknar och älskar dig!!!”
… överlämnar vi till Ben, som bär dem fram inför Herren.
℟ Ben, bed för oss.
“Hej Ben – vi saknar dig så mycket. Jag såg dig några gånger i mina drömmar de senaste veckorna! Kom och hälsa på varje dag, okej?” — Dad
… överlämnar vi till Ben, som bär dem fram inför Herren.
℟ Ben, bed för oss.
“Tänker på dig, kompis! Titta förbi och säg hej när du kan, okej? Älskar dig, Ben”
… överlämnar vi till Ben, som bär dem fram inför Herren.
℟ Ben, bed för oss.
“Hej Ben – har drömt mycket om dig. Hoppas du har roligt uppe i himlen. Snälla, vaka över vår familj. Kom ihåg att komma och säga hej varje dag. Vi saknar dig så mycket!” — Dad
… överlämnar vi till Ben, som bär dem fram inför Herren.
℟ Ben, bed för oss.
“Ben, i sömnen har Huy sett dig komma på besök, och gett mig en bön om att vi två ska få finna varandra igen. Må Gud i sin nåd höra din bön, och låta dig få vila i evig frid hos Honom. Om du kan, kom och hälsa på mig i mina drömmar igen, även om det bara är för ett hej eller ett varmt leende precis som förr.”
… överlämnar vi till Ben, som bär dem fram inför Herren.
℟ Ben, bed för oss.
“Ben, min fina pojke, jag saknar dig så mycket. Tack för att du besökte mig och Chú Chris i natt. Han berättade att han såg dig flyga helikopter – så fri, glad och stark där uppe. Här nere gråter vi mer och mer för varje dag. En del av mitt hjärta känns helt dött utan dig, Ben. Snälla vaka över oss, be för din mamma, din bror Ryan och mig, och ge oss styrkan att fortsätta. Vi älskar dig för evigt.” — Dad
… överlämnar vi till Ben, som bär dem fram inför Herren.
℟ Ben, bed för oss.
“Ben, i sömnen har Huy sett dig komma på besök, och gett mig en bön om att vi två ska få finna varandra igen. Må Gud i sin nåd höra din bön, och låta dig få vila i evig frid hos Honom. Om du kan, kom och hälsa på mig i mina drömmar igen, även om det bara är för ett hej eller ett varmt leende precis som förr.”
… överlämnar vi till Ben, som bär dem fram inför Herren.
℟ Ben, bed för oss.

🕯 Tänd din egen bön på bönevärlden →

Herrens bön

På Frälsarens befallning och styrkta av den gudomliga undervisningen vågar vi säga:

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn. Tillkomme ditt rike. Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden. Gif oss idag vårt dagliga bröd. Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro. Och inled oss icke i frestelse. Utan fräls oss ifrån ondo. Amen.

Andlig kommunion
Min Jesus, jag tror att du är närvarande i det allraheligaste sakramentet. Jag älskar dig över allting och jag längtar efter att få ta emot dig i min själ. Eftersom jag nu inte kan ta emot dig sakramentalt, kom då andligen till mitt hjärta. Jag omfamnar dig som om du redan vore där och förenar mig helt med dig. Tillåt aldrig att jag blir skild från dig. Amen.
Kommunionsång
♪ “Vägen Hem (Organ & Cello)” — A song for Ben
Avslutning

Må Herren välsigna och bevara er, låta sitt ansikte lysa över er och ge er sin frid. Gå i frid.

✝ May almighty God bless you: the Father, and the Son, and the Holy Spirit. Amen.

Avslutningssång
♪ “Version B: Majestic Liturgy (Organ & Cello)” — A song for Ben
Tidigare dagar
🌐 Languages
Questions or comments? [email protected]