Tisdag i tjugonde veckan under året

”För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.”

När lärjungarna hör Jesu ord om hur svårt det är för en rik att komma in i Guds rike, blir de alldeles bestörta. De frågar: ”Vem kan då bli frälst?”

I den första läsningen hör vi hur fursten av Tyrus förblindades av sitt guld och trodde sig vara som en gud. Men rikedom på jorden kan inte köpa ett enda andetag, och ingen människa kan rädda sig själv … Frälsningen är Guds rena gåva.

När Petrus frågar vad som ska hända med dem som har lämnat allt för att följa Jesus, ger Herren ett trösterikt löfte: den som ger av sitt hjärta för Kristi skull skall få hundrafalt igen och ärva evigt liv.

Det har nu gått nio veckor sedan Benjamin Vo lämnade oss och gick hem till Gud.

När vi betraktar evangeliets ord om att släppa taget och dela med sig, möter vi en alldeles särskild sida hos Benjamin — hans frikostiga och omtänksamma hjärta.

Ben förstod instinktivt att ägodelar inte har något värde i sig själva, utan bara får betydelse när de förvandlas till kärlek. Tänk på hur han, när hans älskade morbror drabbades av svår sjukdom, utan minsta tvekan var beredd att tömma hela sin lilla spargris och ge bort allt han hade för att hjälpa … En femtonårig pojke med ett så obetingat, osjälviskt hjärta.

Benjamin samlade inte för sin egen skull. Han gav med öppna händer, full av medkänsla och omsorg. Den sortens kärlek är inte förlorad. Jesus lovar att inget gott vi gjort i kärlek någonsin går förlorat hos Fadern.

Kära Alan och Thao, käre Ryan … Nio veckor av djup sorg och saknad. Men Bens milda generositet och hans vackra själ lyser fortfarande klart. Han vilar tryggt i Guds rike, där han tar emot det eviga livets fullhet.

Till er släktingar, till er som deltar i bön på distans, till varje barn som lider och varje familj som bär ett tungt kors: Lägg ert hjärta i Guds händer. Det som är omöjligt för oss, är möjligt för Honom.

Må Vår Fru Maria omsluta oss med sin modersfrid och leda oss fram till Kristi glädje.

Amen.