Onsdagen den nittonde veckan under året

Kära bröder och systrar i Kristus,

I dagens första läsning hör vi profeten Hesekiel berätta om Guds dom över Jerusalem. Det är en stark, nästan skrämmande bild, där de som sörjer över stadens avskyvärdheter får ett märke på pannan – ett ”Thau” – som skyddar dem. De som inte sörjer, de som inte bryr sig, de drabbas av den hårda domen.

Detta är en påminnelse om att Gud ser våra hjärtan. Han ser dem som sörjer över det onda, de som känner smärta när världen sviker Guds vilja. Det är inte en uppmaning att döma andra, utan att rannsaka oss själva: Sörjer vi över det som är fel? Eller är vi likgiltiga?

I evangeliet ger Jesus oss sedan en mycket konkret vägledning för hur vi ska hantera konflikter inom vår gemenskap. ”Om din broder syndar mot dig, gå och tala om det för honom enskilt.” Jesus uppmanar oss att söka försoning, att sträcka ut en hand, att inte ge upp hoppet om den andre. Och han avslutar med ett så oerhört trösterikt löfte: ”Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.”

Det har nu gått åtta veckor sedan Benjamin Vo gick hem till Herren. Åtta veckor av saknad, av sorg och av att försöka förstå.

När vi tänker på Benjamin i dag, i ljuset av dessa läsningar, kan vi minnas hans djupa empati. Han var en pojke som inte var likgiltig. Hans hjärta var öppet för andras känslor, som när han vid bara tolv års ålder grät på sin pappas födelsedag, rörd av en tidig insikt om livets sårbarhet. Denna förmåga att känna med andra, att inte rygga tillbaka för smärta, är ett tecken på ett hjärta som är märkt av Guds egen medkänsla.

Ben visade oss att man kan vara både briljant och djupt empatisk. Hans sinne var skarpt, men hans hjärta var mjukt och öppet. Han förstod att livet inte bara handlar om logik och kunskap, utan om att möta varandra i kärlek och förståelse. Och det är just i den öppenheten, i den sårbarheten, som vi möter Kristus.

”Där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.” Det är ett löfte som bär oss genom sorgen. När vi samlas, även om det är i tystnad, i bön, i minnet av Ben, är Jesus där. Han är med er, kära Alan och Thao, käre Ryan. Han är med er, alla farbröder och fastrar, mostrar och morbröder, och alla som älskade Benjamin. Han är mitt ibland er när ni delar er sorg, när ni minns hans leende, hans nyfikenhet, hans godhet. Han är där och håller er i sin famn.

Till alla er som lyssnar från avstånd, till varje barn som lider, och till varje familj som bär ett tungt kors: Kom ihåg att Guds kärlek inte är likgiltig. Han ser er smärta, han sörjer med er. Och han är mitt ibland er, och erbjuder sin tröst och sin frid. Låt oss aldrig tvivla på hans närvaro, inte ens i de mörkaste stunderna. Han är alltid där, och hans kärlek är vårt ”Thau”, vårt skydd.

Amen.