Fredagen den femtonde veckan under året

Kära bröder och systrar i Kristus,

Dagens första läsning från Jesaja ger oss en gripande berättelse om kung Hiskia. Han var dödligt sjuk, och profeten Jesaja kom med ett tydligt budskap från Herren: ”Gör ordning i ditt hus, för du skall dö; du skall inte bli frisk.” Tänk er den förtvivlan, den slutgiltigheten i de orden. Men Hiskia vände sig till Herren i bön, och han grät bittert. Och vad hände? Herren hörde hans bön, såg hans tårar, och lade femton år till hans liv. Ett mirakel, en omvändning av det oundvikliga.

I evangeliet hör vi Jesus tala om något som är ”större än templet”. Han talar om barmhärtighet, inte offer. Han påminner fariséerna om att Guds lag, sabbaten, är till för människan, inte tvärtom. När hans lärjungar plockar ax på sabbaten för att stilla sin hunger, fördöms de. Men Jesus svarar med en djupare sanning: ”Jag vill ha barmhärtighet, inte offer.” Han visar att kärlek och medkänsla alltid går före strikta regler, att människans välfärd är det viktigaste.

Dessa två läsningar, från Gamla och Nya testamentet, flätas samman i ett budskap om Guds oändliga barmhärtighet och hans omsorg om oss. Hiskia upplevde Guds barmhärtighet i en förlängning av sitt liv. Jesu ord i evangeliet visar oss att barmhärtighet är själva hjärtat i Guds vilja.

Vi samlas idag, fyra veckor efter att Benjamin Vo lämnade oss. Vi minns hans liv, hans milda själ och det ljusa leende han alltid bar. Ben var en pojke som utstrålade glädje, en glädje som var smittsam och som berörde alla runt omkring honom. Han hade en särskild förmåga att dela denna glädje med sin familj, särskilt i de gemensamma upptäckterna och äventyren de delade. Tänk på den glädje han fann i att upptäcka världen tillsammans med sin familj, från flygplatsernas liv till de heliga platserna. Hans liv var ett vittnesbörd om att sann glädje finns i gemenskap och delad upplevelse.

Benjamins liv, även om det var kort, var fyllt av Guds barmhärtighet och kärlek. Precis som Hiskia fick sitt liv förlängt, fick Benjamin en fullhet av liv, en kvalitet av liv, som många äldre människor bara kan drömma om. Hans liv var en gåva, och den glädje han spred är ett bestående minne som lever kvar i oss.

Till Benjamins föräldrar, Alan och Thao, till hans bror Ryan, och till alla släktingar och vänner som sörjer: Guds barmhärtighet är större än vår sorg. Den håller oss uppe när vi känner att vi faller. Benjamins glädje är inte borta; den har förvandlats och finns nu i Guds eviga ljus. Och till alla barn som lider, och till varje familj som bär ett tungt kors, oavsett var ni är: ni är sedda, ni är älskade, och Gud håller er i sin barmhärtiga famn. Låt oss finna tröst i Guds löfte om liv och hans oändliga barmhärtighet, som alltid är med oss.

Amen.