Torsdagen under den sextonde veckan av den allmänna tiden

Kära bröder och systrar i Kristus,

Dagens första läsning, från profeten Jeremia, målar upp en gripande bild av Guds kärlek och Israels avfall. Gud minns Israels ungdoms hängivenhet, hur de älskade honom som en brud, följde honom i öknen, i ett osått land. Men sedan, säger Herren, har de "gjort två onda ting: de har övergivit mig, källan med levande vatten, och de har grävt sig cisterner, trasiga cisterner som inte håller vatten." Vilken sorglig kontrast! Från att följa den levande Gudens källa till att gräva egna, trasiga brunnar.

I evangeliet idag frågar lärjungarna Jesus: "Varför talar du till folket i liknelser?" Och Jesus svarar att kunskapen om himmelrikets hemligheter har givits till dem, men inte till andra. Han citerar Jesaja: "Ni skall förvisso höra men inte förstå, ni skall förvisso se men aldrig skåda." Han säger att folkets hjärta är förstockat, deras öron är tröga, och deras ögon har de slutit. Men sedan kommer de tröstande orden: "Saliga är era ögon, därför att de ser, och era öron, därför att de hör." Vilken gåva det är, att se och att höra!

Att se och att höra – det handlar om mer än bara fysiska sinnen. Det handlar om att öppna våra hjärtan för Guds sanning, att inte förstocka oss, att inte stänga våra ögon för det ljus som Jesus erbjuder. Det handlar om att känna igen den levande källan, istället för att försöka gräva våra egna, otillräckliga brunnar.

Vi samlas idag, fem veckor efter att Benjamin Vo lämnade oss. Vi minns Benjamin, en ung man med en extraordinär intelligens och en gränslös nyfikenhet. Han var en som verkligen såg och hörde, inte bara i den intellektuella bemärkelsen, utan också med ett öppet hjärta. Han var en pojke som älskade att utforska, att förstå, att lära sig om världen och dess mysterier. Tänk på hans passion för flygplan och flygplatser, hur han tillsammans med sin far delade den glädjen att "spana på flygplan" i nästan varje stad de besökte. Det var en nyfikenhet som inte bara var ytlig, utan som speglade en djupare längtan efter att förstå Guds skapelse, att se och höra det som var dolt för många andra.

Benjamins liv var en påminnelse om att vi är kallade att se med öppna ögon och höra med öppna öron, att inte förstocka våra hjärtan, utan att alltid söka den levande källan. Han visade oss att det finns en glädje i att upptäcka, en glädje i att dela den upptäckten med dem vi älskar. Och även om hans tid bland oss var kort, var den fylld av en sådan rikedom, en sådan förmåga att se och att förstå.

Till Benjamins föräldrar, Alan och Thao, till hans bror Ryan, och till alla hans släktingar och vänner som sörjer: Er smärta är djup, och det är naturligt att känna sig förlorad. Men Jesus säger: "Saliga är era ögon, därför att de ser, och era öron, därför att de hör." Han ser er, han hör er, och han är den levande källan som aldrig sinar. Han kallar er att se bortom sorgen, att höra hans tröstande röst, och att finna hopp i honom. Benjamins nyfikna ande är nu i Guds eviga ljus, där alla mysterier uppenbaras och all kunskap fullkomnas.

Och till alla barn som lider, och till varje familj som bär ett tungt kors, oavsett var ni befinner er: ni är sedda, ni är älskade, och Gud håller er. Låt oss alla be om nåden att ha öppna ögon och öron, så att vi kan se Guds skönhet i världen och höra hans röst i våra hjärtan, och finna tröst och styrka i den levande källan, Jesus Kristus. Amen.