Minnesdag för den helige Maximilian Maria Kolbe, präst och martyr

Herrens ord kom till mig: ”Människoson, gör Jerusalems avskyvärda handlingar kända för henne och säg: Så säger Herren Gud till Jerusalem: Till ditt ursprung och din födelse är du från Kanaans land; din far var en amoré och din mor en hetit. När du föddes, den dag du kom till världen, skars inte din navelsträng av, du tvättades inte med vatten för att göras ren, du gneds inte in med salt och lindades inte i blöjor. Inget öga såg på dig med medlidande för att göra något av detta för dig. Du kastades ut på öppen mark, så avskydd var du den dag du föddes. Då gick jag förbi dig och såg dig sprattla i ditt blod. Och jag sade till dig i ditt blod: ’Lev!’ Ja, jag sade till dig i ditt blod: ’Lev och väx till som en ört på marken!’ Och du växte och blev stor och nådde din fulla skönhet; dina bröst tog form, ditt hår växte, men du var ännu helt naken. Åter gick jag förbi dig och såg att din tid var inne, kärlekens tid. Då bredde jag min mantel över dig och skylde din nakenhet; jag svor dig en ed och ingick ett förbund med dig, säger Herren Gud, och du blev min. Jag tvättade dig med vatten, sköljde av ditt blod och smorde dig med olja. Jag klädde dig i broderade kläder, satte skor av fint läder på dina fötter, gav dig en gördel av fint linnetyg och höljde dig i silke. Jag prydde dig med smycken: satte armband på dina armar, en kedja om din hals, en ring i din näsa, örhängen i dina öron och en ståtlig krona på ditt huvud. Så blev du prydd med guld och silver, och dina kläder var av fint linne, silke och broderat tyg. Fint mjöl, honung och olja var din mat. Du blev övermåttan vacker och fick en drottnings värdighet. Ditt rykte spreds bland folken för din skönhets skull, ty den var fullkomlig genom den härlighet som jag hade lagt på dig, säger Herren Gud. Men du förlitade dig på din skönhet och använde ditt rykte till att vara otrogen... Men jag skall kommahåg mitt förbund med dig från din ungdoms dagar, och jag skall upprätta ett evigt förbund med dig, så att du minns och skäms och aldrig mer öppnar din mun av skam, när jag förlåter dig allt vad du har gjort, säger Herren Gud.”

Några fariseer kom fram till Jesus för att snärja honom och sade: ”Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru av vilken orsak som helst?” Han svarade: ”Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna och sade: ’Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall bli ett kött’? Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.” De sade till honom: ”Varför har då Moses påbjudit att mannen skall ge henne ett skilsmässobrev och skilja sig från henne?” Han svarade: ”Därför att era hjärtan är så hårda tillät Moses er att skilja er från era hustrur, men från början var det inte så. Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annan orsak än otukt och gifter om sig, han begår äktenskapsbrott.” Lärjungarna sade till honom: ”Om mannens ställning i förhållande till hustrun är sådan, är det inte rådligt att gifta sig.” Han svarade dem: ”Inte alla kan ta till sig detta ord, utan endast de som har fått det givet. Det finns de som är incapable till äktenskap därför att de är födda sådana, och de som har blivit gjorda sådana av människor, och de som har avstått från äktenskap för himmelrikets skull. Den som kan ta till sig detta, han må göra det.”