Onsdagen i den artonde veckan under kyrkoåret

”Herre, hjälp mig!”

Det är de enkla, nakna orden från kvinnan i dagens evangelium … En mor som ropar ur djupet av sitt hjärta för sitt barns skull. Hon ger inte upp. När allt verkar stängt och svårt, fortsätter hon att tro på Jesu godhet. Och Jesus ser henne, hör hennes hjärta och säger: ”Kvinna, din tro är stor.”

I den första läsningen hör vi profeten Jeremia frambära Guds egna ömma ord till sitt folk: ”Med evig kärlek har jag älskat dig … Jag skall förvandla deras sorg i glädje.” Gud glömmer aldrig sina barn. Han samlar dem som en herde samlar sin hjord.

Det har nu gått sju veckor sedan Benjamin Vo gick hem till Herren.

När vi tänker på Benjamin, minns vi hans beslutsamhet och hans levande entusiasm. Ben var en pojke som trodde på att *att försöka är allt som räknas* — att ge sitt yttersta med ett öppet och glad sinne. Kommer ni ihåg hans förtjusning när han stod utomhus och blickade upp mot den öppna skyn, fascinerad av flygplanen som seglade högt över molnen? Med sitt varma leende drömde han, tittade mot höjderna och såg skönhet där andra bara såg avstånd.

Kära Alan och Thao … liksom modern i evangeliet bär ni en kärlek i era hjärtan som ropar till Gud. Och Jesus hör varje tyst bön, varje suck i mörkret. Han som lovade ”Med evig kärlek har jag älskat dig” har tagit Ben i sina armar. Benjamin är i Guds trygga, eviga ljus — omsluten av den frid som aldrig tar slut.

Käre Ryan … din storebror finns fortfarande nära dig. Hans leende och hans varma ande följer dig på varje väg du går.

Till er alla som lyssnar från avstånd, till varje familj som bär ett tungt kors, och till alla barn som kämpar mot sjukdom: kom ihåg att Herren är er herde. Han håller er nära sitt hjärta.

Må Vår Fru Maria omsluta oss alla med sin modersomsorg och leda oss till sin Son. Amen.