Den heliga Maria Magdalenas fest

Kära bröder och systrar i Kristus,

Dagens evangelium möter oss vid den tomma graven, tidigt på morgonen, medan det ännu var mörkt. Maria Magdalena söker Jesus, men finner honom inte. Hon är förtvivlad, fylld av sorg och förvirring. Hon säger: ”De har tagit min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom.” Hennes hjärta är fullt av en djup längtan, en törst efter den hon älskar, som ekar psalmisten ord: ”Min själ törstar efter dig, o Herre, min Gud.”

Den första läsningen, från Höga Visan, ger oss en liknande bild av sökande och längtan. Bruden söker den hon älskar, hon går ut i staden, på gator och torg, men finner honom inte. Det är först när hon nästan gett upp, när hon knappt lämnat väktarna, som hon finner honom. Och hon säger: ”Jag hade knappt lämnat dem förrän jag fann den min själ älskar.”

Detta sökande, denna längtan, är något djupt mänskligt, och något djupt andligt. Det är en bild av vår egen resa genom livet, där vi ibland söker Gud i mörkret, utan att genast finna honom. Vi kan känna oss ensamma, förlorade, som Maria Magdalena vid graven. Men precis som hon, och precis som bruden i Höga Visan, är det i det personliga mötet, i det ögonblick då vi känner igen hans röst, som vårt sökande får sitt svar. För Maria Magdalena var det när Jesus uttalade hennes namn: ”Maria!” Då kände hon igen sin Mästare.

Idag, fem veckor efter att Benjamin Vo lämnade oss, samlas vi för att minnas hans liv och för att finna tröst i Guds löften. Vi tänker på Benjamins milda själ, hans djupa empati för andra. Han var en pojke som bar på en stor kärlek i sitt hjärta, en kärlek som fick honom att gråta vid sin fars födelsedag, rörd av en föraning om separation. Denna förmåga till djup känsla och omsorg var en spegling av Guds egen kärlek i honom.

Benjamins liv, även om det var kort, var fyllt av den kärlek han både gav och tog emot. Och nu, även om vi söker honom och inte längre finner honom fysiskt ibland oss, vet vi att han har funnit den han älskar – Jesus Kristus själv. Precis som Maria Magdalena fick höra sitt namn uttalas av den uppståndne Herren, tror vi att Benjamin nu hör Guds röst kalla honom vid namn, och att han vilar i Faderns famn.

Till Benjamins föräldrar, Alan och Thao, till hans bror Ryan, och till alla som älskade honom: er sorg är djup, och det är naturligt att söka honom. Men kom ihåg Maria Magdalenas erfarenhet: mitt i tårarna, mitt i mörkret, är Jesus där och kallar oss vid namn. Han ser er smärta, han håller er. Och till alla barn som lider, och till varje familj som bär ett tungt kors: ni är inte ensamma. Gud är med er i ert sökande, och han kommer att visa sig för er, precis som han visade sig för Maria Magdalena.

Må vi, liksom Maria Magdalena, finna styrka att bära budskapet om Herren, även mitt i vår sorg, och veta att Benjamin nu är i det eviga ljus där all längtan stillas och all kärlek fullkomnas. Amen.