Torsdagen under femtonde veckan av den allmänna tiden

Kära bröder och systrar i Kristus,

I dagens evangelium hör vi Jesu tröstande ord, en inbjudan till oss alla: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, så skall jag skänka er vila.” Vilka kraftfulla ord! De talar direkt till våra hjärtan, särskilt när vi bär på sorg, smärta eller oro. Jesus känner till våra bördor, våra bekymmer, de tunga ok vi ibland bär på i livet.

Profeten Jesaja, i den första läsningen, beskriver också en period av svårigheter, nästan som en födelsevärk: ”Vi blev havande och vred oss i smärta, men födde vind.” Det är en bild av att kämpa, att arbeta hårt, men utan att se frukten av sin möda. Men mitt i denna smärta utropar Jesaja också ett hoppfullt budskap från Gud: ”Dina döda ska leva, deras kroppar ska uppstå.” Det är en profetia om liv bortom döden, om Guds löfte att återupprätta och ge nytt liv.

Dessa läsningar talar till oss om en djup sanning: att även i de tyngsta stunderna är Gud närvarande. Han ser oss. Han hör oss. Psalmisten påminner oss: ”Från himlen ser Herren ner på jorden.” Han ser vår smärta, vår kamp, och han sträcker ut sin hand för att erbjuda vila och fred.

Vi samlas idag, fyra veckor efter att Benjamin gick bort, för att återigen lägga våra bördor vid Kristi fötter. Vi tänker på Benjamins liv, en ung man med en så strålande och nyfiken intelligens. Han var en pojke som inte bara utmärkte sig i skolan utan också fann glädje i att utforska världen, från flygplatsernas liv och rörelse till de heliga platserna i Lourdes och Vatikanen. Hans nyfikenhet var en gåva, en spegling av Guds egen skaparkraft och lust att upptäcka.

Benjamins liv, även om det var kort, var fullt av Guds närvaro. Han var en påminnelse om att varje liv, oavsett längd, är en dyrbar gåva från Gud. Och nu, när han har gått in i Guds vila, är det vi som är kvar som bär bördorna av saknad och sorg. Men Jesus säger till oss: ”Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat, så skall ni finna ro för era själar.” Hans ok är inte tungt; det är ett ok av kärlek, ett ok som bär oss när vi inte orkar bära oss själva.

Till Benjamins föräldrar, Alan och Thao, till hans bror Ryan, till hans mostrar, farbröder och alla som älskade honom djupt: er sorg är verklig och djup. Men kom ihåg Jesu löfte om vila. Låt hans mildhet omfamna er, och låt hans kärlek vara er styrka. Ni är inte ensamma i er smärta; Gud ser er, och han håller er i sin famn. Och till alla barn som lider, och till varje familj som bär ett tungt kors, oavsett var ni befinner er: ni är sedda, ni är älskade, och Gud håller er.

Må Benjamins liv fortsätta att inspirera oss att söka Gud med samma nyfikenhet och att vila i hans löften. Må vi finna ro i vetskapen om att Benjamin nu vilar i Faderns kärleksfulla famn, och att han ber för oss. Amen.