Sankt Gregorius den store, påve och kyrkolärare

Vi står alla vid stranden av Gennesarets sjö, precis som Simon Petrus gjorde en morgon för länge sedan. Det är en plats av vardaglig möda. Nätterna har varit långa, ansträngningen har varit total, och ändå står man där med tomma händer. Det är en bild som många av oss känner igen, inte sant? Den där känslan av att ha lagt ner allt, att ha försökt av hela sitt hjärta, och ändå mötas av tomhet. Vi ser framför oss hur Petrus och hans vänner tvättar sina nät. Det är en trötthetens rytm. De är färdiga för dagen. De vill bara vila.

Men så kliver Jesus in i båten. Han ber inte om en storslagen scen; han ber bara om att få skjuta ut en liten bit från land. Han vill tala till människorna därifrån. Och sedan, när undervisningen är slut, kommer den där märkliga uppmaningen: ”Lägg ut på djupt vatten och kasta ut näten för fångst.”

Låt oss stanna upp här. Petrus är fiskaren. Han vet hur sjön fungerar. Han vet att man inte fiskar på djupt vatten mitt på dagen efter en resultatlös natt. Hans logik är sund, hans erfarenhet är verklig. Men han svarar med något som förändrar allt: ”Mästare, vi har arbetat hårt hela natten och inte fått något, men på ditt ord vill jag kasta ut näten.”

”På ditt ord.” Det är här trons hjärta slår. Det handlar inte om vad vi kan räkna ut eller vad vår erfarenhet säger. Det handlar om att våga lita på att när Gud talar, så har hans ord en skapande kraft som övergår allt vi kan förstå.

Vi lever i en värld som premierar det vi kan se, mäta och kontrollera. Paulus påminner oss i dagens läsning till korinthierna: ”Om någon bland er anser sig vara vis i den här världen, låt honom bli en dåre för att bli vis.” Det är en utmaning till oss att släppa taget om vår egen mänskliga vishet, som ofta är så begränsad, och istället omfamna Guds vishet, som ser bortom det synliga.

Benjamin Vo var en pojke som förstod detta på ett sätt som var både briljant och djupt. Han hade ett intellekt som kunde navigera i de mest komplexa logiska strukturer, från matematikens värld till den avancerade tekniken i molnbaserade infrastrukturer. Han var en pojke som älskade att lära sig, att förstå hur saker hänger ihop. Men det som gjorde Benjamin till den han var – den där varma, mjuka själen – var att han aldrig lät sin briljans stå i vägen för sin ödmjukhet. Han var alltid den som mötte sin pappa med ett glatt ”God morgon, pappa”, en enkel men så betydelsefull gest av kärlek som aldrig glömdes bort. Det fanns en renhet i honom, en vilja att bara vara närvarande, att lyssna, att finnas där.

Minns ni hur han var? Han var en pojke som kunde sitta och lyssna på sin pappas berättelser som om de vore de viktigaste historierna i världen. Han hade förmågan att se det värdefulla i det lilla, det vackra i en stund tillsammans. Han var en pojke som bar på en dröm om att skapa något eget, det där ”con chim airlines” som han talade om med ett leende och ett fniss. Det var inte bara en dröm om flygplan; det var en dröm om att kunna lyfta, att kunna se världen från en högre höjd, att få sväva fritt. Det leendet, det där strålande uttrycket när han talade om sina drömmar, är en del av det ljus han lämnade kvar hos er.

Kära Alan, Thao och Ryan. Det har gått två månader nu. Tystnaden i hemmet har en annan klang, och tomrummet efter Benjamin är en verklighet ni bär på varje dag. Det är en smärta som inte går att prata bort, och det ska vi inte heller försöka göra. Men mitt i den smärtan vill jag att ni hör Jesu ord till Petrus: ”Var inte rädd.”

När Petrus såg den överväldigande fångsten, när han insåg vem det var som satt i hans båt, föll han ner på knä. Han kände sig ovärdig. Han såg sin egen litenhet i mötet med Guds storhet. Men Jesus svarar inte med dom. Han svarar med kallelse. ”Var inte rädd; från och med nu skall du fånga människor.”

Det är precis så Gud möter oss i vår sorg. Han ser inte vår ovärdighet; han ser vår längtan. Han ser er kärlek till Benjamin, en kärlek som var så stark, så hängiven, så full av omsorg. Han ser hur ni har gett honom allt, hur ni har varit de föräldrar han behövde. Låt den insikten landa i era hjärtan i dag: Ni har inte missat något. Ni har älskat honom med en kärlek som speglar Guds egen. Den kärleken är inte förgäves. Den har format en pojke vars godhet nu vilar i Guds famn.

Ryan, du är en fantastisk bror. Din kärlek till Benjamin, er gemenskap, era lekar och de stunder ni delade – det är en skatt du bär med dig. Benjamin vakar över dig. Han hejar på dig. När du går vidare i livet, när du lär dig nya saker, när du skrattar, så är han en del av det. Du bär hans minne, hans glädje och hans nyfikenhet vidare i ditt eget hjärta. Du är aldrig ensam i den vandringen.

Och till er, kära föräldrar, som bär på den där tunga stenen av undran – den där tanken som ibland smyger sig på: ”kunde vi ha gjort mer?” – jag ber er, lägg ner den stenen nu. Den hör inte hemma vid korsets fot. Gud anklagar er inte. Han ser er hängivenhet. Han ser hur ni har kämpat, hur ni har älskat, hur ni har varit trogna. Ni är fria att sörja, fria att minnas, fria att leva i den frid som Benjamin nu har funnit.

Benjamin Vo, vår käre Ben, lever nu i en verklighet där inga nät behöver lagas, där inga ansträngningar är förgäves. Han har landat sin resa i den himmelska hamnen. Han sitter vid den bankett som Gud har dukat för dem som älskar honom. Han är hos den Gud som skapade honom med en sådan briljans och en sådan mildhet.

Vad kan vi bära med oss ut i dag? Petrus lämnade allt och följde Jesus. Det betyder inte att vi ska överge våra liv, utan att vi ska låta Jesus få kliva in i vår båt. Gör en liten sak i dag: När du ser upp mot himlen, när du ser en fågel eller ett flygplan, stanna upp i tre sekunder. Tänk på Benjamin. Säg: ”Herre, tack för det ljus Benjamin gav oss. Hjälp mig att lita på dig i dag, även när jag inte ser vägen framåt.”

Det är en liten handling, men den öppnar dörren för Guds nåd. Låt den nåden vara den som bär er genom dagen, genom veckan, genom livet. Benjamin är inte borta; han är bara före oss i den eviga kärlekens rike, där vi en dag alla ska få mötas igen. Må Guds frid bevara era hjärtan i Kristus Jesus. Amen.